Kennel Unayok

Det är nu drygt ett år sedan Keiko lämnade oss för de sälla jaktmarkerna. Det är lika hårt varje man förlorar en fyrbent vän. Med åren hade man möjligen kunnat tro att man skulle ”vänja sig” men så är det inte.

Keiko har en särskild plats i våra hjärtan. Hon var en riktig mystjej – snäll och mjuk – och älskade att gosa. Keiko fick vara med oss under många år och minnena är därför många. Här delar vi med oss några av dem:

Keiko föddes som den fjärde valpen i vår första kull. Det var totalt sju syskon, varav sex stannande hos oss. Så Keiko hade verkligen förmånen att få växa upp och leva i många år tillsammans med sin familj.

Eftersom kullen föddes i september så fick de uppleva första snön i ganska unga år. De små valparna tyckte det var riktigt mysigt! Här är Keiko i en snödriva.

De sex tikvalparna var väldigt lika varandra som små. Särskilt Kira och Keiko var i det närmaste identiska. Det som skilde de åt var bläsen på nosen. Kira var ett helt vitt streck över nosryggen medan Keiko hade mer som ett halvt streck.

Keiko var på många resor norröver – både för träning och tävling. Drevdagen var nog den plats hon besökte flest gånger. Här är det Keiko i orange sele i främre raden. Det är snart dags att ge sig av.

Det blev flertalet tävlingstillfällen för Keiko. Här bild från Polarhundsmästerskapen i Lillholmsjö 2013. Foto: Josefin Andersson. Keiko i sin oranga sele bakom Kes.

Allra första slädtävlingen var Polarhundsmästerskapen i Strömsund 2012. Foto: Josefin Andersson. Alla sex ”valparna” var med – tre i husses spann och tre i mattes. Keiko är i andra par framför en glad Fram.

En ung Keiko under sin första vinter.

Keiko som unghund

Keiko var väldigt förtjust i pinnar under en period i livet. Det var pinnar i alla storlekar och de skulle med in i hundhuset….. Det sistnämnda var inte alltid enkelt men Keiko var inte den som gav upp!

Det här är det längsta pinnen som vi hittat i hennes hundhus! Inget dåligt jobb att få in den!

Keiko i hagen

Keiko var flitig i utställningsringen. Här på SPHK utställning i Degeberga. Den gången klämde Keiko till och blev bästa brukstik vid 12 års ålder. Foto: Jeanette Bernsheim.

En av otaliga mysstunder. Felicia, Mari, Uhura, Keiko, Kira, Tasha & Dacke aug 2023

Keiko 2022

Keiko med sina systrar Kes och Uhura 2021

En vintrig dag i skogshägnet 2021.

2019 drabbades Keiko av pyometra (livmoderinflammation). En tråkig sjukdom som tyvärr drabbar de flesta tikar förr eller senare. Keiko skötte konvalescensen jättebra. Det var inga problem för henne att få eget rum med egen madrass att sova på :-).

Keiko hjälper husse med att göra nya draglinor. Vi är i Drevdagen och året är 2012. Första året i Drevdagen för Keiko och hennes syskon.

Här en bild från 2024 när Keiko praktiserar någon form av yoga i hagen :-).

Vinterträning här hemma 2021. Keiko och hennes syskon gick pensionärsträning den vintern.

Keiko och hennes systrar samt Dunder fortsatte med sitt pensionärsspann under säsongen 2022/2023 men sedan växlade vi över till promenader som aktivitet för 13-åringarna.